24 timmar

Vi var på resande fot i ungefär 24 timmar, om vi räknar med taxifärden från Amani Gardens Inn i Nairobi ut till flygfältet. Och det tycker jag man kan göra.

Jag har haft enklare 24 timmar. Jag tänker på handbagaget som vi glömde på parkeringen vid ett flygfält. Det som hittades av säkerhetsvakterna, som tillkallade polis för att undersöka innehållet, och som sedan, efter förklaringar från min sida, till slut återbördades åt mig. Jag tänker på tre leksaksbössor som fanns inuti ett incheckat bagage, som drog uppmärksamhet till sig i ett av länderna vi mellanlandade i, och som fick en högtalarröst att kalla på ”Alfons Gadda, Alfons Gadda to the desk please”. Jag tänker på ett oändligt antal passkontroller och boarding card och köer och mellanmål. Jag tänker på nattflyget, där jag till slut la mig på golvet för att få någon timmes sömn.

Men mest av allt tänker jag på mänskorna som mötte oss på Kronoby flygfält. Och jag tänker på förlösande tårar. Tårar av saknad, tårar av lättnad, tårar av återseendets glädje. Jag tänker på små blombuketter som plockats och välkomnande mötte oss i vårt hus. Jag tänker på trädgårdsblommor som fanns på vår veranda (måste komma ihåg att väta dem ännu ikväll!), på 7 liter hönssoppa, pannkaka med sylt och gräddskum i vårt kylskåp, glass och annat nödvändigt i vår frys och köksskåp där våra kärl hade plockats in. Jag tänker på ett handskrivet brev och en middagsinbjudan. Jag tänker på en gudfar som ikväll tog sin gudson på middag, på en morfar som köpt finger fidgets (eller vad de nu heter) åt sina tre barnbarn, på en mormor som redan igår bjöd dem på glass, på en farmor och en farfar som kom in med en korg med nybakade bullar och annat gott.

Det gjorde all världens skillnad. Det gör all världens skillnad. Nu är vi hemma. Nu är vi här. Trötta, lite omskakade kanske, men det är väl med min själ. Det är faktiskt väl med min själ. Tack för era böner. De gjorde också all världens skillnad. Nej, de gör all världens skillnad.

Kronoby 1Kronoby 2

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till 24 timmar

  1. Marianne Asplund skriver:

    It is well … it is well … it is well … it is well … it is well, it is well, with my soul …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s