Att bara sitta still

dscn1139

De var ju evighetslånga till en början, resorna mellan Maralal och Nairobi. Evighetslånga, varma, skumpiga och ganska obekväma. Vi fixade dem alltid hyfsat, man ställer ju in sig och anpassar sig och så fixar man det mesta. Men jag tyckte väl inte att det var sådär jättemysigt.

Så går ett år, kanske två. Barnen blir äldre, växer till sig och utvecklar den där förmågan att i långa stunder sitta försjunkna i egna tankar, och därmed låta oss försjunka i våra. Dessutom har tiden på de skumpiga vägarna i princip halverats efter att en ny sträcka asfalterats. Vi kör i ett svep, stannar bara ett par gånger vid vägkanten för obligatoriska toalettpauser. Matsäcken är välfylld så vi inte behöver beställa mat under vägen. Och plötsligt har den där evighetslånga resan blivit ytterligare en andningspaus. När annars sitter man stilla sex timmar i sträck?

Aldrig.

Vi pratar lite, men mest är vi tysta. Var och en är upptagen med egna tankar (och barnen är oftast nöjda med att fördriva en del av tiden genom att spela på plattan). Det kan till och med vara sköna timmar. Faktiskt. Vet ni hur många tankar man hinner tänka till slut under sex timmar? Vet ni hur många spontana böner som bes? Och min favorit: vet ni hur många podcasts man hinner lyssna på?

Det finns liksom inget vettigt en borde hålla på med under en bilresa. Man kan egentligen bara sitta av tiden, kanske sova en stund, äta något ibland. Det är vilsamt, på något märkligt sätt. Inte jämt harmoniskt, förstås, men ändå vilsamt. En liten vardagsretreat. Inget som presteras, inget som tvingas fram, inget jag kan nå genom att försöka lite mer. Sitta still. Bara vara. En vardagsgåva.

”Genom stillhet och förtröstan blir ni starka” (Jes. 30:15)

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att bara sitta still

  1. Marianne Asplund skriver:

    Bra 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s