När kreativiteten kommer över mig

Jag har skrivit om kreativitetsrus bland annat här och här. Den drabbar mig ibland, jag bara måste göra något. Måla en tavla, skriva något, plantera, restaurera – vara kreativ. På något sätt. Tiden i Kenya har innehållit rätt få sådana rus. Jag får nog utlopp för en hel del kreativitet i skolan, tror jag. Vi har ju haft konstutställning och eleverna har skrivit egna böcker och illustrerat dem. Där blir det många timmar kreativitet varje vecka.

Men ibland kommer det över mig. Ofta blir jag inspirerad av någon annan. Jag har kontakt med en före detta studiekompis som bor med sin familj utomlands och har intressanta arbetsuppgifter. Jag intresserar mig också för kvinnan som arbetar på finska ambassaden i Nairobi och intervjuar henne lite. Jag följer med vänner och bekanta som startar eget och kör på. Mänskorna runtom mig inspirerar! Plötsligt kliar det i fingrarna efter att bilda bolag och ha eget företag. Plötsligt vill jag kanske söka ett utmanande jobb när vi kommer till Finland. Eller också kan både Ove och jag båda jobba deltid och ha tid för andra engagemang. Ja! Jag vill också studera konst, och googlar både konstkurser på distans och heltidsstudier vid Aalto-universitetet i Helsingfors. Jag vill fördjupa mig i skrivande, föra utmanande samhällspolitiska och kristna samtal med intressanta mänskor, jag vill arbeta med mission, finnas till hands för mänskor, för mina barn, jag vill gärna arbeta med min man, kanske öppna aktieportfölj, jag vill lära mig italienska och danska, äta gott och hälsosamt, kanske springa ett maraton?

Vad gör jag av min tid, undrar jag?

Jag tror ju att nästan allt är möjligt. Kan man flytta med tre små barn till en avkrok i Kenya så kan man göra nästan precis vad som helst annat också. Det handlar kanske snarare om att avgränsa, fokusera på något, ta en sak i taget.

Mina kreativitetsrus är kanske orsaken till min brist på nostalgi. Jag ser nästan aldrig bakåt med längtan och hjärtsnörp (förutom när det gäller barnen, skulle göra mycket för att få tillbaka en dag med våra pojkar som nyfödda). Det händer ju så mycket roligt framåt! Hela tiden! Det är ju så spännande att leva, att aldrig veta vad nästa steg blir!

 

 

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s