Om och om igen

Vi bor allra oftast på samma plats i Nairobi när vi kommer hit – Amani Gardens Inn (tidigare Mennonite Guesthouse). Orsakerna är många, men den ljuvliga, stora trädgården är definitivt en av dem. Barnen springer runt, runt, runt. Området är inhägnat och säkert. Lekpark, en fräsch tennisplan (för de som går igång på sådant) och nära till allt.

Men det är något mer.

Nästa gång jag ser Matt, en amerikansk man som fungerar som någon slags manager här, ska jag berätta om min upplevelse: att det vävs en böneväv på den här platsen.

Den här platsen brukar vara en knutpunkt för missionärer och deras gäster. Idag är kundgruppen lite annan, men jag anar att de böner som betts för den här platsen hänger kvar i väggarna.

Här förenas böner och bönesvar. Här vävs en böneväv.

Nästan alltid träffar vi intressanta mänskor. Bara det är ju en välsignelse. Men det är oftast något mer i de där mötena. Jag tänker på den där mannen som jag stod och småpratade med förra gången vi var här, han som visade sig vara läkare, som kunde hjälpa Ove och som vi kände sådan instinktiv, djup gemenskap med.

Jag tänker på den där gången för flera år sedan, då vi skulle resa iväg till Maralal och Vincent inte mådde så bra. Borde vi stanna? Var det klokt att åka? Och så visade det sig att en indisk man (som brukade komma hit för att äta lunch) fanns här. Också han var läkare. Så jag tog mod till mig, gick fram, och undrade om jag fick fråga honom om råd. Det fick jag. Både fråga och råd.

Jag tänker på den här gången, då vi ska sätta oss ner och äta i matsalen, och det sitter ett ungefär likadant sällskap vid bordet bredvid. Amerikansk familj, fyra barn, tre söner i våra söners ålder. Vi börjar prata, förstås. Och vi är så rätt för varandra den här kvällen. Den mamman och jag står i exakt likadana skor. Inte lärare, men undervisar ändå. Och sådana personer behöver ibland få träffas och uppmuntra varandra. Den här kvällen får jag vara den som uppmuntrar, delar med mig av mina tankar, erfarenheter och tillkortakommanden. Jag får vara någons rätt person.

Och så många andra gånger.

Som en böneväv. En Herrens mötesplats.

dscn0549

(Ja, och så har de Nairobis godaste pizzor.)

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s