Det är något som sker

Vi befinner oss i ett skeende. Jag kan inte förklara det bättre än så. Det är som om pusselbitar faller på plats, som om verktyg ges mig som förälder. Det började kanske den där veckan när vi fokuserade på att visa varandra kärlek. Det fortsatte med en fyrstegsmodell för hur vår familj löser konflikter (jo, ovanför matbordet finns en A4 med fyra punkter. Vincent kan den första utantill). Den första veckan minskade konflikterna märkbart. Den andra veckan gav oss alla redskap för hur vi gör när det ändå kör ihop sig och någon blir ledsen.

Nå nä, det är ingen helylle vardagsidyll, men det är ett hanterbart, och ibland rätt njutbart, familjeliv. Ibland måste man få svängt spiralen (jag minns hur jag och Ove liksom sjönk ur våra kroppar i en liten misslyckad och trött pöl på hotellgolvet i Mombasa efter en lite mindre harmonisk familjedynamik).

De flesta av byggstenarna kommer från podcaster som handlar om kristet familjeliv. Jag lyssnar på en hel del på Focus on the family daily broadcast via iTunes. Det är samtal på engelska, rätt korta avsnitt. Vissa av dem är gjorda för mig. Jag är säker. Så träffande har en del av dem varit.

Nu då höstterminen kör igång i skolan och jag har två elever som tar sina första steg i det riktiga skolsystemet, så ”råkar” jag lyssna till ett samtal mellan programvärdarna på Focus on the family och doktor Kathy Koch. Det handlar om intelligenser.

Låt oss ta det hela till en ny nivå. Vi har verktygen för att visa varandra kärlek, vi har verktyg för konflikthantering – låt mig nu få arbeta individuellt med varje unik liten skapelse som anförtrotts mig i det klassrum jag kallar för mitt.

Känner jag och bara suger i mig.

”Alla barn är intelligenta”, skriver Kathy i en bloggpost jag googlar fram senare, efter att ha lyssnat till både del 1 och 2 i podcasten som handlar om barns intelligens. Och vuxnas med, för den delen. Alla har dessutom alla 8 intelligenser, men alla av dem är inte lika starkt utvecklade.

Det är egentligen inga nya saker hon lyfter fram. Minns ni boken om de sju olika intelligenserna? Jag vill minnas att den fanns i bokhyllan i mitt barndomshem. (Emotionell intelligens var en av dem, tror jag). Harvardprofessorn Howard Garner’s identifierade (till en början) sju olika intelligenser, sedan utökade han dem till nio. Det är på basen av hans forskning som Kathy Koch skriver sin bok 8 great smarts.

8 great smarts

Här beskrivs barnet vars språkliga intelligens är välutvecklad. Barnet som pratar och pratar och pratar, barnet som välsignats med ord och förmåga att använda dem, men vars gåva också kan användas fel och riva ner mänskor runtom genom att reta, kalla någon för fula saker, vara uppkäftig.

Barnet med stark logisk intelligens, det som lär sig genom att ställa frågor.

Barnet med visuell intelligens, som lär sig genom att använda bilder.

Barnet med kroppslig intelligens, barnet som rör vid allt med sina händer och som ibland bara måste få röra på sig.

Och alla de andra intelligenserna.

Jag måste få inflika – det handlar inte om att barn måste utveckla sina intelligenser för att verka smarta och duktiga och väldresserade – det handlar om att identifiera de olika gåvor de välsignats med. Speciellt viktigt blir det i en skolmiljö som bygger på språklig och logisk intelligens. Hur kan vi använda oss av de andra styrkorna? Den musikaliska intelligensen, den visuella och alla de andra gåvorna?

Plötsligt ser jag våra barn och deras styrkor med tydlig skärpa – och myntets baksida – hur gåvan kan användas fel, hur deras starka sidor också är deras kamp. Och jag kan se hur den kampen ibland tar plats i lekrummet hemma hos oss.

Jag vet inte riktigt var det hela landar, men jag vet att jag fått ett användbart redskap i min hand. Ett redskap jag behövde, saknade. Jag tänker mig att den som första gången får en gitarr i sin hand inte ännu kan behärska den till fullo. Man vet kanske inte ens hur man ska hålla den.

Men småningom. Småningom ger det sig. Och så öppnas nya dörrar.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det är något som sker

  1. Malena Ahlskog skriver:

    Nu blev jag nyfiken, törs man fråga vad det står på konfliktlösningslappen? (Alla tips mottages tacksamt här hos oss.)

    • kvintettfamilj skriver:

      Hej Malena! Ja, jag lyssnade på någon kristen undervisning och fick tipsen därifrån! De kom i rätt tid i vår familj också. 1. Lugna ner. Såväl förälder som barn behöver lugna ner. Man kan erbjuda barnen fem minuter innan man börjar reda ut vad som hänt, om de behöver det. En av våra pojkar vill gärna ha en liten stund ensam innan vi kör igång. När alla är lugna går man över till nästa steg, 2. där de berättar för varandra hur det kändes när den ena gjorde si och den andra så. Då alla fått säga (”Jag blev ledsen när han kastade en legokloss på mig” o.s.v.) så 3. försöker man hitta en lösning. Vill de själva göra det? Annars kan man erbjuda hjälp. ”Vill ni ha mina synpunkter?” och vill de det så ger man förslag: kanske ni kan dela på leksaken så att ni har den fem minuter var eller hur man nu gör det. Och till sist försonas man. Ungefär så. Tror jag 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s