Olika slags känslor och olika slags kamper

Man blir som man umgås, heter det ju. Det här är ju perioden i våra liv då vi umgås minst någonsin med folk som inte är den egna familjen. Det är däremot perioden då vi umgås mest av allt tillsammans med familjen, eller ensamma.

Jag minns en diskussion jag hade med någon när i Finland, innan vi åkte, om det där tomrummet som uppstår när man skiljs åt. Jag var kanske lite för hurtig i min respons. Ibland behöver man bara få vara i den känsla man är, inte ha för bråttom att rycka upp sig. Men jag menade väl när jag lyfte fram att tomrum ju faktiskt är ett tomt rum för Gud att fylla med något annat.

Så vad hände med mina tomma rum? Fylldes de? Och i så fall med vad?

Jag lyssnar på podcastar. De är en av de saker som formar mig just nu. Jag lyssnar på allt möjligt, mer och mindre vettigt, men mest på program som innefattar något av följande: relationer, familj, äktenskap, Gud, det kristna livet, böcker. Jag dras till dem.

Man blir som man umgås, hette det ju. De budskap vi tar in formar oss. Igår och idag lyssnade jag till en kristen podcast om äktenskap. Ett par intervjuades av två programvärdar. Kvinnan hade tidigare undvikit konfrontationer och obehagliga känslor. Det var en skyddsmekanism hon utvecklat som barn i ett hem där negativa känslor inte var tillåtna, och som följt med henne som vuxen. Faktum var att hon inte kunde lägga ord på sina känslor. Under flera års tid bar hon omkring på en lista med olika känslor för att försöka kartlägga vad hon kände i olika situationer. Mannen å sin sida, han hade varit en som jämt försökte behaga (tror jag det var). Och så berättade de om hur den dynamiken fungerade (eller inte fungerade, snarare) och hur de kom vidare. De gick också igenom andra slags skyddsmekanismer vi eventuellt kan ha utvecklat som barn. Väldigt, väldigt intressant.

Hur som helst – kvinnans berättelse om hur hon verkligen inte visste vad hon kände ringde i mina öron långt efter att podcasten var slut. Vilken kamp hon fick utkämpa för att nå sina känslor. Så blev det kväll, med bastubad och tandborstning och allt vad det nu innebär. Precis som vanligt. Och ändå inte.

”Jag känner mig nästan som en….”, berättade en av sönerna.

”Jag tycker inte om när….”, sa en annan.

De visste var de stod, och kunde uttrycka det.

Det gjorde mig glad. (Se där, en känsla igen).

De behöver kanske inte kämpa hennes kamp, tänkte jag, med hennes historia och sönernas repliker ringandes i öronen i den kväll som blev natt.

 

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Olika slags känslor och olika slags kamper

  1. Linda skriver:

    Poddar är också mitt nyfunna intresse. Dock har jag svårt att hitta vettiga sådana, så tipsa gärna om vilka du lyssnar på, speciellt den du nämnde här lät otroligt intressant! Skön semester till er!

  2. Maria skriver:

    Jag vill också gärna ha namnet på podden om äktenskapet som du skrev om (och om andra relations poddar som du gillat – det är ju det intressantaste som finns)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s