Att komma hem

Många timmar i bilen, storhandling utefter vägen, tidig lunch, elefanter och giraffer utefter vägen, böner och lite oroliga blickar oss vuxna emellan – vägen har varit oframkomlig – och sedan: att köra in på egen gård. Att hälsa på vår hund, barnens förtjusning över lekkamraterna i granngården, Anna som bjöd på middag.

Oslagbart. Oslagbart efter mer än två veckor på vägarna.

Tack Nairobi, för storstadspuls, för nya intryck, för en påminnelse om att världen finns kvar där ute.

Tack Diani beach söder om Mombasa, för saltstänk, en lätt solbränna, popcorn vid poolen, lyckoskrik i de stora vågorna och njutning.

Tack Chesinende. För nygräddade ”brödbullar”, eld i öppen spis och digra bokhyllor.

Tack Rukongo, tack Sumba. Tack för ett gästhus vi blev förälskade i, för den godaste fisk jag ätit på jättelänge, för vacker liturgi på luo.

Och Maralal – tack. Tack för att du finns kvar här och tar emot oss. Om och om och om igen när vi varit borta och kommer tillbaka. Kommer hem. Lite karg och svåråtkomlig, men utan tvekan vårt hem i Kenya.

Vi är hemma.

 

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s