I vårt hus i Jakobstad, Finland har halva ett vackert lutat och vitoljat trägolv. Då det är nyskuret (vilket det i och för sig väldigt sällan är) känns golvet som sammet under fötterna.
I resten av huset (förutom badrummet då, som är kaklat) lämnade vi betonggolvet synligt. Till en början såg det jättefint ut. Ljust grått med en levande struktur. Jag sökte efter olika sätt att behandla det och fastnade för ett som verkade jättefint. Betongen skulle liksom synas igenom, men inte bli mörkgrått. Men den där blandningen blev av någon anledning för täckande. Det är inte helt och totalt misslyckat, men inte speciellt vackert heller. Det går att lägga ett golv ovanpå om man vill. Det vill man kanske i något skede, men inte just nu. Ett slitstarkt betonggolv är helt rätt i den del av huset som det slits mest på.
Jag tänker mig något sådant här:
Foton (samt beskrivning på hur man gör när man målar ett rutigt golv) från bloggen Ennui.
Vi hade svart- och vitrutig golvmatta i hjälpköket i vårt förra hus, och jag tröttnade aldrig. Ett rutigt golv kunde vara en rätt billig lösning på betonggolvsdilemmat den här gången.
