Hur älskad jag är

Min morgonandakt i morse handlade om Guds kärlek. Och jag vill minnas att den innehöll en bön om att Gud just idag skulle visa sin kärlek på ett speciellt sätt.

Gjorde han?

Det gjorde han.

Jag fick en löparkompis från Italien. I 98 fall av 100 springer jag ensam. Ofta tycker jag det är okej, men ibland är det ju roligt med sällskap. Det flödar ju inte över av kvinnliga löpare här, och jag minns ännu med glädje sist jag sprang tillsammans med någon som har likadan fysik att utgå ifrån. Det var för mer än ett år sedan. Men så idag – 7 km tillsammans med ultralöparen Samantha från Italien. I ett tempo som gjorde bägge andfådda i skoningslösa uppförsbackar, men i övrigt mig betydligt mera flåsig än henne. (Hon var van vid att springa i de italienska bergen.) För någon out there kanske det inte är det självklara bönesvaret, men för mig var det här definitivt ett tecken på Guds omsorg. Tack vare henne fick jag en länk i annat tempo än bekvämt. Och gemenskap.

Och så var det fyraåringens armar runt min hals innan han somnade. Som jag kan älska det här lilla livet. Han känns fortfarande så liten. Trots att han kan säga r. Trots att han är så modig och leker med skalbaggar och matar hönan och tuppen med långa, långa maskar. Trots att han kan räkna på fingrarna och har sina egna sätt att göra saker och ting. Hans kramar är välgörande och helande. Att han drar mig nära och allra helst vill att jag ska krypa ner med honom när han ska somna, det är helande.

Så kan Gud visa sin omsorg. Också.

DSCN7955

Här skulle det egentligen komma ett foto av mig och Samantha efter länken. Genomblöta av regnet. Men regnet gjorde att det inte blev något foto, så Ove fotade den här fågeln istället. Den är så vacker. Betydligt vackrare än två genomsvettiga löperskor.

 

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s