Den tid det tog

Kenya, 2014: Allt är nytt. Vi har nätt och jämt hunnit lägga ner väskorna i Maralal när det är dags att köra till västra Kenya för att under ett par månader studera kiswahili. Återigen ett nytt område, nya mänskor och nytt språk. Dessutom väntar vi på våra arbetstillstånd.

Status? Trött, förvirrad och upp i varv. Det gäller alla av oss. Vi visste nog inte då hur mycket allt det nya tog. Jag som tyckte så mycket om att studera kiswahili med Ove längtade till slut bara ”hem” till Maralal, till vardagsrutiner och inte så många nya intryck. Jag minns kyrkobesöken. Det är varmt, barnen försöker komma tillrätta, gudstjänsterna är minst dubbelt så långa som vi är vana med i Finland, Vincent är liten och behövde vaktas hela tiden. Han springer ut och in (vilket barnen här gör, inget problem där) och hela gudstjänsten (2-3 timmar lång) är ett enda långt vaktande. Jag minns att jag nästan hade en knut i magen innan vi skulle åka iväg på söndagsförmiddagarna.

IMGP7620

Kenya, 2016: Varken landet eller språket är nya längre. Vi har anpassat oss till den livsrytm som finns här, och att åka till Immigration i Nairobi för att förlänga ett arbetstillstånd är inte oöverkomligt stort. Allra oftast befinner vi oss på en och samma plats – Maralal, Samburu. Det är lugnt och skönt, men det känns väldigt bra att ibland bryta av vardagen här med storstadsbesök.

Status? Avslappnad. Lugn. Hemmastadd. Det gäller alla av oss. Barnen har kommit tillrätta, de pratar allt mindre om Finland även om vi hela tiden håller kontakt med mänskorna där, jag och Ove trivs. Och idag besökte jag själv den flera timmar långa gudstjänsten ensam med alla tre barn. Utan ett enda litet knutbörjan i magen. Sedan fortsatte jag ensam med alla tre barnen på restaurang. Gick hur bra som helst.

DSCN7304

Allt blev lättare när de fick kompisar,

DSCN7537

när vi vande oss vid att bo på nästan 2 000 meter över havsytan,

DSCN5897

när Ove fick vindsurfa,

DSCN7022

och Vincent inte längre behöver hållas koll på jämt.

Det tog ett tag att landa, precis som alla sa att det skulle komma att göra.

Det gick över, som förmodligen de flesta visste att det skulle.

Det går bra, intygar vi.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s