Saker jag saknar och saker jag vill

Halloumiost, honungsmelon, grynost, rökt lax, bacon, kvarq, ruccola, rågbröd, skinkpålägg och fullkornspasta. Ibland börjar dreglet rinna när jag tänker på utbudet i finska matbutiker. För när det kommer till saker jag saknar så är de i nio fall av tio matrelaterade. Annat jag kan sakna är att spontanköra in till centrum klockan 20 en vardagskväll, köpa lösgodis vid Makuuni, ströva omkring i en matburik och kanske svänga in till en god vän. Och så saknar jag känslan av att köra en liten bil med bra servostyrning på en slät asfaltväg.

DSCN0517

IMGP8203

Men det finns en del saker jag vill göra här innan jag är redo för Finland igen. Jag vill väldigt, väldigt gärna delta i ett pass på det gym jag brukar besöka för massage i Nairobi. Jag har stått och iakttagit något slags danspass, helt förundrad över övningarna, ledaren och deltagarna. Det såg så fantastiskt roligt ut! Helt otroligt hur annorlunda stämningen kan vara på gym i olika delar av världen!

Om möjligt vill jag väldigt gärna också springa ett halvmaraton. Det skulle ändå vara en upplevelse, och en fin avslutning på alla länkar jag sprungit på de här underbara lervägarna. Jag skulle aldrig kunna springa så här mycket i Finland, inte utan att ha jätteont. Aldrig. Asfaltvägarna är inte bra för mina benmuskler. Aj aj aj vad det gjorde ont ibland. Och min naprapath varnade för ischiasnerv i kläm i framtiden om jag inte töjer och stretchar bra. Här? Inga (större) problem. Jag kan skumpa fram (nästan) hur långt som helst och hur ofta som helst eftersom vägarna består av lera, sand, jord. Underbart! (Jag försöker glömma sist Ove masserade min vad, aj!).

Jag vill gärna se fler vilda elefanter. Hittills har jag sett dem två gånger, men bara en gång ordentligt.

Jag vill kanske se fler ormar. Eller ja, egentligen inte. I så fall på avstånd. Hur kan man vara så fascinerad av något som man är så rädd för? Å andra sidan har min ormfobi lättat en hel del efter våra två ormfynd här.

Och förstås finns det mer än så. Den här tiden i våra liv, och det här sättet att leva, är så unikt att jag önskar det ska lämna spår i oss som aldrig går bort. Jag vill bli präglad av den här tiden, marineras i den, omfamna den och allt den för med sig.

 

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s