Vi tänker lite olika här, jag och Ove. Angående packning.
Om jag så bara ska köra in till stan för att handla lite färsk frukt (1 km, tar ungefär fem minuter) kastar jag ner något drickbart och kanske något att äta i väskan. Alltid. Och om vi ska iväg en lite längre sväng? Oh, my! Jag har en snack bag. Bara en sådan sak. En skild väska BARA med saker att äta och dricka. I ett sådant läge skulle jag ALDRIG lita på att vi hittar något under vägen. ALDRIG! Min blodsockernivå är vårt fjärde barn. Den ska tas omhand, hållas i balans och planeras för.
När Ove far iväg och ska vara bort tre nätter, och absolut inte har någon kontroll över vad som kommer att serveras när så packar han med följande: vatten, pulverkaffe, en liten godispåse och tre små kexpaket. Jo. Hans nödproviant för fyra dagar skulle rymmas i en byxficka (minus vattnet då, där har han nog köpt så det säkert ska räcka). Jag ger följande tilläggsförslag: färska bananer (som frukost om sådan inte serveras), en proteinbar (om det blir alldeles för långt mellan måltider) och mandazi (kenyanska munkar, fast inte lika söta som våra finländska.)
Ove: är helt okej med att inte äta på flera dygn. Han klarar sig.
Jag: är imponerad över att jag kan sova en hel natt utan mat.
Allt om familjeäventyret 