Guds omsorg

Minns ni den där lilla kattungen? Den som plötsligt en dag fanns på vår veranda, som vi tog hand om ett tag och som nu har flyttat till ngoto Sarunis?

DSCN7429

Den rymmer en historia, ett vittnesbörd. (Inte visste jag att kattungar kunde vittna om Guds omsorg. Å andra sidan borde jag inte bli förvånad, vår hund Moto har ju också predikat).

– Jag tror inte att Gud hör mina böner. I alla fall svarar han inte, sa en av våra söner vid läggdags (det här var innan kattungen dök upp på vår trappa). Vi pratade lite om det där. Om hur Gud kan svara både ja, nej och vänta på våra böner. Om hur jag tror. Sedan lämnade vi hela ämnet och det gick några dagar.

Sedan dök den där kattungen upp på vår veranda och Alfons fick den genialiska idén att gömma den i skolbyggnaden för att kunna behålla den. Så for vi som vanligt till kyrkan. Kattungen väntade i skolbyggnaden och småningom nådde Alfons plan också våra vuxnas öron. Det skulle inte vara möjligt att behålla katten, berättade jag för våra pojkar. Vi har redan en hund, och vår lägenhet här i Kenya är rätt så liten. Alfons blev förstås både ledsen och arg. Vad skulle hända med den?

Våra pojkar hade redan hunnit sätta sig i bilen när vår hemhjälp och vän ngoto Saruni kom fram för att hälsa.

– Varför är Alfons ledsen och arg? undrade hon.

– Han har hittat en kattunge, berättade jag. Och nu vill han behålla den.

Då slog det mig. Ngoto Saruni sökte ju efter en kattunge! Bara några dagar tidigare hade hon berättat att de behövde en katt för att fånga möss och råttor som annars kom in i huset. Mössen och råttorna lockade i sin tur till sig ormar. Bara några kvällar tidigare hade ngoto Saruni och hennes man hittat och dödat en orm under deras säng!

– Alfons, kan du tänka dig att ge den här kattungen åt ngoto Saruni? frågade jag.

Alfons nickade. Bara hon lovade att ta hand om den riktigt bra. Då skulle det ju faktiskt vara möjligt att hälsa på kattungen senare också.

– Ngoto Saruni, sa jag. Du söker ju efter en kattunge! Vill du ha den här?

– Ja! Tack gode Gud! utbrast ngoto Saruni. Jag har bett Gud om en kattunge, och nu får jag en!

Gud hade hört ngoto Sarunis bön om en katt. (Jo, jag skriver faktiskt orden Gud, bön och katt i samma mening). Kanske viskade han några ord i kattmammans öra och ledde henne och hennes unge till vår trappa, vår veranda? Alfons fick uppleva hur Gud tog hand om kattungen och hittade ett bra hem åt den. Vi fick se hur Gud både hörde och svarade på ngoto Sarunis bön om en katt, och det blev också ett bönesvar åt den där sonen som undrade om Gud faktiskt hörde och svarar på böner. Visst hör Gud bön, och visst svarar han! Ibland ja, ibland nej och ibland ber han oss vänta. Så fick den lilla kattungen bli ett vittne om Guds kärlek till, och omsorg om, oss.

Du skulle kanske kalla det för ett sammanträffande?

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Heliga ögonblick, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s