Det fanns mycket att glädja sig åt

Jag tyckte mig se så många glädjeämnen idag. Det om något är ju en födelsedagsgåva. Alla dagar förmår jag inte bära de glasögonen.

Utanför vår trappa har jag sått några rader sallad och kål. Varje gång jag öppnar dörren och ser de gröna bladen blir jag glad. Vi får inte tag på färsk sallad i Maralal, och jag försvarar mina plantor mot torka, en grävglad hund och hungriga kossor och getter. Hittills leder jag. Snart ska jag skörda några blad.

DSCN7405

Så var det den här tavlan som jag uppvaktades med i morse. Vetskapen om att Ove vet hur mycket konst betyder för mig gör mig genomglad. Att han spikat ihop en ram, organiserat en kreativ stund med barnen och spänt upp tyget på ramen bara för min skull – för att kunna överräcka en tavla åt mig på min födelsedag – gör mig lycklig. Han vet.

DSCN7425

Jag gläder mig över honom. Över oss.

DSCN7434

Och så var det ju den här efterrätten. Som kunde bli till tack vare att en av våra bekanta handlade mycket mera grädde åt oss från Nakuru än vi egentligen hade beställt. Jag är honom evigt tacksam. Och i frysen fanns också en sista påse rabarber.

(Det är möjligt att det finns lite kvar i frysen tills ikväll när barnen gått och lagt sig.)

DSCN7431

Och kattungen. Som vi (Alfons) hittade utanför vår dörr för några veckor sedan. Som var full med ohyra och så liten att den matades med en medicinspruta. Nu springer den, leker, äter och dricker helt själv och meddelar oss när den är hungrig genom att jama högljutt. Det var dags för den att flytta vidare till den familj som letat efter en kattunge. Alfons gick med när den flyttade och bar den i en låda.

DSCN7428

Nu blir det påsk. Vi ska påminna oss om historiens viktigaste död, och fira en uppståndelse. Må det budskapet nå riktigt långt in i våra hjärtan. Må det.

 

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized, Vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s