Evigheten i deras hjärtan

Under vårt allra första besök i Kenya, i Maralal och i familjen Dahlbackas bokhylla upptäckte jag en fascinerande bok, med ett fascinerande budskap och med de mest fascinerande exempel.

Don Richardsons bok Evigheten i deras hjärtan handlar om hur Gud förberett alla folk för budskapet om Jesus Kristus. Bokens titel kommer från ett citat i predikaren 3:11. Författaren visar att det går att hitta anknytningspunkter för evangeliet hos alla möjliga folk och språkgrupper. Det gäller att i varje kultur hitta de anknytningspunkter till kristen tro som redan finns inlagt i varje folkgrupp. Det finns ett sätt att få varje folk att förstå det glada budskapet om Jesus!

Jag tycker ju att sådant här är mer än intressant. Om det är sant, så betyder det alltså att det bland en liten, stängd folkgrupp i de innersta regnskogarna (eller halvöken i Samburu, Kenya) finns något i deras traditionella sätt att leva, i deras riter, ritualer och traditioner som kan användas för att förklara kristen tro.

Ett exempel på det. Bland samburuerna finns det en historia, en legend som alla känner till. Efter ett dop i kyrkan så använde Magnus den historien för att undervisa om dopet.

Det var torka och djuren led nöd. Lejonets ungar dog, men av någon anledning överlevde strutsens. Strutsen gick iväg för att söka mat åt dem, och under tiden smög lejonet och stal hennes ungar. När strutsen kom tillbaka fanns hennes ungar inte längre i boet, utan hos lejonet. Strutsen blev förstås upprörd, och ville ha tillbaka sina ungar. Men skogens alla djur var rädda för lejonet och vågade inte säga ifrån. Förutom en modig liten ekorre. Han höll med om att de ungar lejonet hade stulit var strutsens. Och han visste hur det kunde bevisas.

– Har ni någon gång sett ett djur med päls få ungar med fjädrar? frågade ekorren av djuren i skogen.

– Nej, svarade de.

– Har ni någon gång sett ett djur med fjädrar få ungar med päls? frågade ekorren.

– Nej, svarade djuren igen.

Och så blev det klart att ungarna tillhörde strutsen. Ungar med fjädrar hör hemma hos djur med fjädrar.

– Vad har det här med dopet att göra? frågade Magnus oss. Jo, fortsatte han: kan en syndig mänska få barn utan synd?

– Nej, svarade vi.

– Där har vi det stora med dopet! Genom dopet blir vi Guds barn, heliga, trots att vi är syndare, förklarade Magnus.

Det finns flera exempel. Om en samburu har mördat en annan samburu så kan man undvika hämnd genom att slakta ett får och stryka blodet runt sitt hem. Låter det bekant? I mina öron påminner det väldigt mycket om vad israels barn gjorde: för att undvika att den äldste i varje hus skulle dö målade de sina dörrposter med blodet från ett lamm. I nya testamentet utropar Johannes döparen ”Se, Guds lamm!” när han ser Jesus. Ett offer. Ett beskydd.

Jag fascineras.

DSCN0778

Magnus använde en välkänd samburulegend för att förklara varför vi behöver dopet. Foto: Eva Gädda

DSCN1675

DSCN1287

Tanken på att Gud lagt evigheten i varje folkslags hjärta fascinerar mig oerhört. Vilken nåd! Foto: Eva Gädda
Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Mission och kristen tro, Samburu, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s