När han och jag tänker lika.

– Det kan ju hända att vi blir ganska låga nu ett tag, när vårt stora projekt är över, säger han insiktsfullt och jag blir nästan nyförälskad.

JVi hade alltså sprungit färdigt, och satt punkt för löpevenemanget där vi sprungit 400 km tillsammans under en månads tid. Och i något skede, efteråt, säger Ove så där.

Något händer inom mig när han säger något som gör att jag vet att han vet. Att han vet hur vi fungerar, att han känner oss, att han hänger med och är beredd.

Det finns mänskor som hurrar och firar och skriker och tjoar när de når sitt mål.

Inte jag.

Det är ju liksom inte längre intressant när jag nått fram. Det intressanta är ju att se OM jag når fram. Vilket alltså gör att jag kan bli lite låg och känna mig lite tom EFTER ett stort projekt. Inte alls berusad av seger och lycka, bara lite trött och tom.

Att han vet det om mig och om oss. Det är guld. Att vi är samstämda, införstådda med var den andra befinner sig, det är en slags definition på lycka.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s