När världen gråter.

Hela internet svämmar över information om syriska flyktingar. Om att de dött, om att de flytt, om var de väntar, om hur de har det. Men kanske ändå ännu mera om hur mänskor på gräsrotsnivå runtom reagerar inför hjälpbehovet. Det händer något i Europa. Något som får högervindarna att tystna en smula.

Kanske har Finlands flyktingpolitik under många år speglat medborgarnas svala intresse för flyktingfrågor. Men nu, när hjälpinsatserna och godhjärtade initiativ kommer från medborgarna är det en annan sak. Nu verkar Finland, vilket ju är det samma som dess medborgare, mera redo. Har vi kloka politiker så lyssnar de på initiativen och viljan att hjälpa. Hjälpa hur många? Så många som finländare är villiga att integrera, tänker jag. Det är ett politiskt sett intressant skede i Finland just nu.

Statsministär Juha Sipilä meddelar att hans hus får användas av flyktingar. Mänskor donerar pengar till föreningen Nada-Nord r.f., pengar som ska användas för att hjälpa de syriska flyktingarna. I facebookflödet läser jag att mänskor anmält sig som vänfamiljer.

Och runtom i Europa ses liknande initiativ!

I somras skänkte Ikea foundation 365 miljoner svenska kronor till förmån för flyktingar.

Stormrike investeraren och hotellmagnaten Petter Stordalen lovar att ta emot syriska flyktingar på sina hotell. Hans hotell kan snabbt ge plats åt 300 syriska flyktingar. Bollen ligger hos den norska regeringen. (Ingenstans i artikeln sägs däremot hur mycket den norska regeringen ska betala för gesten, vilket gör mig fundersam).

Jag är inte naiv. Förmodligen går inte alla medel som samlats in över hela världen fram. Förmodligen försöker någon utnyttja situationer där mänskor är i nöd. Förmodligen har både en och två aktörer baktankar. Kanske ligger det en konspirationsteori bakom hela flyktingkrisen. Kanske är det hela en skenmanöver för att placera ISIS-agenter över Europa. Jag är inte naiv.

Men man kan inte heller låta bli att göra gott bara av rädsla för att det där goda kan komma att utnyttjas. Det går inte. Tusen och åter tusen skyldiga mänskor befinner sig mitt i eländet. Och i en situation där medborgarna är redo att öppna upp sina börsar och sina hem borde den finska staten också öppna upp sina gränser.

För trots att stora företag och rika mångmiljonärer kan göra betydande ekonomiska punktinsatser så är det medborgarna i det land som tar emot flyktingarna som står inför det stora arbetet. Integrering, integrering, integrering. Bli vänfamilj, prata med flyktingfamiljen i lekparken, bjuda hem mänskor, öppna upp, prata det nya språket med dem, bjuda till. Gärna redan idag.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s