Också ett sätt.

– Ibland visar jag tungan åt mörkret, hör jag honom berätta för sin bror. De leker och har roligt. Och så berättar han då hur han hanterar mörker: genom att visa tungan åt det.

– Jo, fortsätter han, min fina, röda tunga.

Jag tar till mig det han säger och tänker att så ska jag också göra nästa gång jag blir lite rädd för något som egentligen inte är farligt. Jag ska visa tungan (åtminstone inombords, eller så där attitydsmässigt).

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s