En make och hans kamel.

Idag, klockan 9, skulle kamelderbyt gå av stapeln. I alla fall den klass som Ove skulle tävla i. Det tog ett tag innan Ove fick sin kamel, och innan kamelen var sadlad. Och före Ove kom upp på den hade kamelen hunnit slänga av honom två gånger. Men sen blev de bästa vänner.

DSCN4805

De är ju inte speciellt små djur, kamelerna.

DSCN4802

Hejarklacken stod redo utefter tävlingsbanan.

IMG_6105

Vi väntade och väntade. Vägen gapade tom.

IMG_6116

Men sen, plötsligt, började det hända saker!

IMG_6123

De här två ekipagen red ut i ledning.

IMG_6129

Så kom de, en efter en.

IMG_6132

Kamelerna är ju inte så lättstyrda alla gånger. Det hände sig att de lade sig ner. De verkade inte bry sig nämnvärt om att det var mitt under pågående tävling. Men i amatörklassen (som tävlade här) har kamelförarna en hjälpare med som driver på kamelen.

IMG_6155

Ove red förbi oss och såg väldigt glad ut! Heja, heja!

IMG_6176

Men konkurrensen var stenhård.

IMG_6172

Jag tycker jättemycket om den här sista bilden.

IMG_6179

Det gick bra, tyckte Ove. Och roligt hade han. Det här var nog en väldigt rolig tillställning i Maralal!

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s