Betraktar en kultur där heder går före rätt.

Det var tänkt att vi skulle fokusera på ett kapitel i apostlagärningarna igår kväll på vårt Bibelstudium, och det gjorde vi väl också. Delvis. Men så började vi diskutera kultur och kulturella kontexter och blev vi så ivriga att vi kom hem en timme senare än vi brukar göra.

Kenya är ett spännande land. Och samburuerna är ett spännande folk.

I Finland är den kulturella grundnormen rätt och fel. Det är det som styr våra val och hur vi betraktar saker och ting. Lagen säger att det är rätt att betala skatt eftersom vårt land är uppbyggt på det sättet. Normen säger att det är fel att tränga sig före i kassakön. Jag har allemansrätt och därmed rätt att gå in i vilken skog som helst och njuta. Det är kulturellt fel att parkera sin bil på någon annans plats. Och så vidare. Vårt samhälle bygger alltså på hur vi uppfattar rätt och fel.

Så kommer vi till Kenya där principen för rätt och fel ställs under principen om skam och heder. Det betyder till exempel att man aldrig någonsin säger något som gör att ens medarbetare eller chef framstår i dålig dager, även om denne eventuellt tagit ett förhastat beslut eller gjort ett dåligt jobb. Jo, du har kanske rätt att påtala det, men hedrar din medarbetare mer än du framhåller din rätt. Det betyder att en snickare eller sömmerska kommer att lova att din produkt är klar en viss dag trots att denne kanske vet att det inte kommer att vara möjligt. Något annat vore skamligt. Det betyder att du kan gå före i kön om du upplever dig behöva det. Du frågar inte en butiksägare två gånger om han eller hon verkligen inte har färska bananer idag? Då framstår butiksägaren i dålig dager. Och eftersom det är hedrande att ta hand om sin familj så kommer familjeärenden att gå före jobb. Det betyder till exempel att det finns en stor kärlek och omsorg bland våra kenyanska kollegor gentemot oss. För att vår heder betyder mer än deras rätt.

Jag älskar att stå i den här korsningen och bada i kulturell mångfald. Nu som då blossar diskussionen upp här hemma igen. Vi vill förstå drivkrafter och normsystem här. Jag blir mer och mer mogen för att acceptera olikheterna snarare än tänka i termer ”jag har rätt och det här sättet att göra saker och ting på är fel”. Och jag tänker så här: det skulle vara vackert om vi kunde ta med något av det kenyanska sättet att tänka hem. Jag skulle vilja leva i en kontext lite mer flexibel än vår genombyråkratiska stämpelklockbaserade miljö hemma i Finland. Jag skulle vilja lära mig att inte alltid kräva min rätt, utan ibland kunna vara generös nog att låta andras heder gå före. Det betyder inte att principerna om rätt och fel ska läggas till sidan. Snarare undrar jag om det kunde gå att lägga ett skam-heder-filter ovanpå? Kanske går det att påtala sin rätt eller någon annans felsteg med så mycket kärlek och respekt att denne inte blir skamfylld? Kanske går det att ta itu med saker lite försiktigare? Med lite större kärlek? Jag vet inte. Men jag fascineras och undrar om  det kanske är det som menas i Bibeln när den talar om att kärleken överskyler många synder? (1 Petr. 4:8).

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s