På en liten holme.

Skulle vi vara i Finland skulle vi vara på väg ut till en liten holme i Larsmo skärgård just nu. Vi skulle ha ordnat barnvakt, och förberett dem på att det kan bli sent. Den här träffen hör sommaren till. Förutom någon liten bebis brukar det vara barnfritt. Det här gänget har en speciell plats i våra liv. Det är till de här jag vänder mig när det krisar. De har fått märkliga förfrågningar om förböner. De har fått ta del av fula bekännelser. De vet våra kamper och de har sett våra gåvor.

Skulle vi vara på den där holmen ikväll så skulle vi äta något gott. Jag och Ove skulle till en början sitta och småmysa ganska nära, men efter ett tag skulle vi lägga märke till att det som nästan alltid sker skulle ha skett: i en så långsam dans att de enskilda stegen nästan blir omöjliga att se skulle männen ha bildat en klunga och vi kvinnor en annan. Jag har egentligen ingen förklaring till varför det händer.

Skäribastun eldas. Grillen värms. Den gemensamma maten dukas fram inomhus. Det skrattas, pratas om träningsvärk och så ställs den där frågan som ställs varje år: ska man vååg å sema naa? Och jag skulle svara som jag alltid svarar, såklart ska vi simma. Det är ett år sedan jag senast badade skäribastu och doppade mig i havet, men kroppen minns. Jag minns hur det känns. Det är en av de allra bästa sakerna man kan ägna sig åt under en finsk sommar.

Håret självtorkar och blir som det blir. Det skymmer. På samma gång man går förbi bordet fyller man näven med chips, eller kanske med jordgubbar. Det blir så där stilla som det blir en finsk sommarkväll när solen håller på att gå ner. Stillhet i luften, småkyligt efter bastun och färgranna nagellack på det lilla bordet i vardagsrummet. Mina ögon skulle (som alltid) söka efter någon nyans av korall.

Så skulle vår kväll se ut om vi skulle bo där vi egentligen bor. Jag kan sakna de här mänskorna så att jag får värk i hjärtat. De är mina mänskor.

Det kommer en tid för träffar på sommarstugor igen. Det kommer tid för att sitta på en brygga, känna solglittret i ansiktet och kanske iaktta en nervös abborre simma förbi. Den tiden kommer, men den är inte nu.

Nu är det tid för semester i halvöken. Ikväll blir det tårtfest hos grannarnas. Ove har just kommit hem från en ungdomssamling.

Och som en påminnelse om den där sommarkvällen på en holme i Larsmo skärgård ska jag låta mitt våta hår självtorka och bli som det blir.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s