En lock.

Han är så bestämd.

Jag har sökt efter en öppning, väntat förgäves på en spricka. Men han är orubblig.

– Kanske man skulle kunna klippa den lite kortare? undrar jag.

– Nej, svarar han.

– Kan vi trimma den lite i alla fall?

– Nej.

– Men..

– NEJ.

– Kanske..?

– NEJ, NEJ, NEJ. Jag ska ha den kvar. Du rör den inte.

– Jaha, okej.

– Den här locken är en del av mig, en del av min kropp!

DSCN2953

Då backar jag. Det är helt klart viktigare för honom att behålla locken än det är för mig att få kapa av den (även om det kliar i fingrarna). I princip är jag helt på det klara med att barnen ska få välja själva så länge det är inom rimliga gränser (ingen pyjamas till skolan, hela och rena kläder o.s.v.), men den där principen är också väldigt mycket lättare att ha när barnen och jag vill samma sak.

Allt han vill är att få ha sin lock ifred. Vi har nästan aldrig tjafsat om kläder (förutom en kort period när han, märkligt nog, ville använda bekväma välsittande byxor). Han tycker att sneakers är snygga, men äger inga.

Allt han vill är att få ha sin lock ifred.

Så han får.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En lock.

  1. Marianne Asplund skriver:

    Locken är fortfarande kvar? Heja Alfons 😘

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s