Någon som gick bredvid.

Jag vet att de flesta småbarnsföräldrar skulle hålla med om att det här livet som förälder är intensivt och tänjer en till bristningsgränsen.

Jag vet också att väldigt många förstår mig om jag säger att vi har haft en extra tuff vecka. Jag vet att ni vet hur det kan bli ibland.

Under en fulvecka i Finland skulle jag ringa mamma och be henne komma över en kväll. Sen skulle jag fara på långlänk helt ensam. Vi skulle förmodligen också försöka hitta på något som barnen tycker om: skateboard park, cykeltur eller lekpark. Vi skulle alldeles säkert besöka biblioteket. Jag skulle kanske ringa en kompis eller två, försöka få lunchsällskap, och så skulle jag ströva på loppis och köpa några böcker.

Här? Inget av ovanstående alternativ står till buds. Eller jo, det går att försöka vara kreativ och göra små utflykter, det ska vi förresten göra imorgon.

Men i övrigt så hänger den här familjevardagen väldigt mycket på oss. Den där vardagen som jag gillar men som ibland blir för slitsam kan jag inte lösa på samma sätt som jag brukar göra hemma i Finland.

Hur gör man då?

Man kör på, försöker hitta lösningar, försöker sitt bästa, misslyckas och försöker igen. Så gör man.

Och så kan man plötsligt se Guds underbara omsorg mitt i fulveckan. Vid två olika tillfällen den här veckan har jag träffat engelskspråkiga (vilket i det här sammanhanget känns nästan som hemma) sällskap som vi börjat prata med. I något skede har bägge sällskapen iakttagit vår familjesituation med tre livliga pojkar som klättrat, sprungit, hoppat och rusat och leende sagt att just så där var det. Jodå, precis så där.

Ikväll öppnade jag mitt hjärta för en kvinna jag träffat bara en liten stund tidigare. Hon såg och hon visste. Hon, själv mamma till fyra pojkar, har hemskolat sina barn här i Samburu. Hon såg, hon visste och hon lyfte upp mig i större händer.

Så såg Guds omsorg ut den här veckan. Han tog inte bort allt det svåra, men han gav mig två mänskor som gick bredvid en liten stund.

Han tröstade.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Någon som gick bredvid.

  1. Marianne Asplund skriver:

    Önskar att jag kunde vara på plats. Tackar för Guds omsorg 🙂

  2. Tina skriver:

    Så sant, och vackert skrivet. Kram från Kevins mamma!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s