I rakt nedstigande led.

Ni borde se min mamma när hon förbereder ett kalas eller någon annan samling. Hon bakar minst tre tårtor för mycket, eller kokar mat för tjugo personer fler än de som ska komma.

En blir ju påverkad av att växa upp med sådant. Och kanske var det därför jag bullade upp med rejäla mängder chapati, potatismos, tomat- och löksallad, kokt ris, porterstek (fast utan porter, och mera en kalops än en regelrätt skuren stek) och två chokladkladdkakor. Det skulle egentligen bara vara prästen Silas, hans fru och deras barn som skulle komma på lunch igår. Men som sagt, en har ju vuxit upp med påfallande lik italiensk matron när det kommer till bjudningar.

Jag blir ju lite lycklig av att få bjuda hem folk och ordna en lunch, ett kalas eller en middag. Jo, det är också lite stressigt och tungt. Det händer att jag suckar över mitt tilltag när barn börjar gnälla eller det kör ihop sig på något sätt. Men likväl så är det värt det i slutändan.

Här handlar det definitivt om att dela med sig av sina välsignelser. Det blir så konkret i en miljö där mat är en bristvara, att en måltid är en välsignelse. Att sitta ner tillsammans och äta det som givits oss, att dela brödet, betyder gemenskap och att dela det vi välsignats med.

Ja, och så gillar jag ju matlagningen också.

Igår gjorde det absolut ingenting att jag hade förberett rejäla mängder. Plötsligt fick vi två extra gäster, två extra välsignelser. Och så kom Dahlbackas också lagom till kaffet.

Plötsligt var hela vardagsrummet fyllt med välsignelser.

”Jag hoppas att vi inte förstörde på något sätt när vi dök upp oanmälda”, ursäktade sig den där ena extra gästen.

”Tvärtom”, svarade jag helt ärligt. ”Vi fick två extra gåvor när ni kom”.

Så kändes det igår när vardagsrummet fylldes med mänskor, mat, prat och skratt. När en är rätt ny på en plats så tenderar ju det sociala umgänget att vara ganska litet. Det har ibland oroat mig. Jag behöver dela livet för att må bra.

Igår fick jag det. Med råge och med mätt mage.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s