Vi är där vi ska vara.

Eva på Mennonite

Vi har sovit en första natt i Nairobi. Vincent har fått ta på sig sina efterlängtade shorts och vi har öppnat hans inplastade balanscykel. Jag hör Oliver och Alfons springa runt i trädgården. De undersöker, de erövrar, de gör det här stället till sitt. Igen. Vi bor alltså på det hotell i Nairobi som vi alltid har bott på. Barnen älskar det. De kan springa fritt i en alldeles ljuvlig lummig trädgård. Det hänger gungor i de tiotals meter höga träden. Det finns rutschbana och lekrum.

Jag tänker på mina första intryck när vi steg av flygplanet i Nairobi igår kväll. Eller kanske snarare på bristen av intryck. Det var inte överväldigande på något sätt. Jag tyckte inte att det doftade speciellt märkligt. Jag tyckte inte att luften var fylld av ovanliga ljud. Det minns jag ju att jag tyckte den första gången vi kom hit, kanske också den andra.

Allt är väl. Just nu känns allt väl. Vi är på rätt plats. Vi är i rätt land. Och jo, jag vet att jag småningom kommer att sakna mänskor, platser, smaker och dofter, men just nu känns allt väl.

Vi är omslutna av Guds kärlek och omsorg.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s