Tänkvärt.

Jag hittar några tänkvärda guldkorn ur De kanske lämpade:

Barnet bad om uppmärksamhet. Hon bad bara om att bli sedd. Men hon fick en bedömning. ”Så duktig du är.”

(s. 103)

Hur ofta gör jag inte precis så när någon av sönerna vill att jag ska titta på något de håller på med? Det skulle ju räcka med ett ”jag ser att du har byggt en fin bil av lego!”. Onödig bedömning. Så många och så ofta onödiga bedömningar.

När man är större än en annan människa, och mindre ömtålig, och tål att bli slagen, och har fått en aning om den stora planen, då måste man hjälpa en som är mindre än en själv.

(s. 109)

Vackert. Och sant.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s