Så länge jag kan minnas har jag njutit av att läsa. Det är avkoppling på så många plan. Jag minns hur vi barn besökte biblioteket tillsammans med mamma, och den ljuvliga tystnaden som lägrade när vi kom hem och började läsa.
Nu har det inte varit så njutningsfyllt på ett bra tag. Jag har funderat om det är mörkret som ställer till det. Det har känts ansträngande för ögonen och texten flyter lite ihop.
Men nej, det visade sig att jag bara håller på att bli gammal och behöver läsglasögon.
Ha! Jag? Glasögon? Jag har ju typ världens bästa syn! Jag kan (nästan) läsa skyltar på 2 kilometers avstånd!
Spelar liksom ingen roll längre. Det är gamla meriter. Jag hade typ världens bästa syn. Inte längre.
Nu väntar jag på en tid till ögonläkare, och sedan ska jag bli med brillor. Och sen ska jag njuta av läsningen igen.
