I mina tankar.

Jag processar två olika fenomen för tillfället. De dyker upp nu som då i mitt medvetande, oftast i samband med någon intressant skrivelse eller publikation jag stöter på. Då väcks nya tankar, nya åsikter, nya insikter.

Jag tänker högt. Jag resonerar mig fram till mina åsikter. Jag uttrycker mig under tiden jag funderar. Ofta tenderar jag att först stå på en sida av ett fenomen och uttrycka mig ganska starkt och självsäkert. Sen mjuknar jag och landar i mitten.

Feminism och dagis (hittade den här artikeln på facebook). Två så oerhört laddade områden att det nästan inte går att prata om dem utan att någon tar illa vid sig eller känner sig dömd. Det är de två områdena jag stångas med och funderar på just nu.

Just nu tänker jag så här:

Feminism: Jag förstår så väl sakfrågorna och håller med. Åtminstone rätt långt. Men jag känner mig inte riktigt hemma när det gäller drivkraften. Jag vet inte om det ens går att skilja dem åt, men jag måste ju beskriva den där känslan jag har på något sätt.

Dagis: Kan jag få tycka att små barn gärna kan vara hemma med mamma eller pappa de första åren om det är möjligt (ibland går det inte) UTAN att stiga på någon annans tår? Kan jag få säga min åsikt och påverka föräldrar i en riktning där dagis kanske inte behöver vara något vi väljer PER AUTOMATIK för att det är så de allra flesta gör livet med småbarn nuförtiden?

Och kan jag, snälla, få använda sociala medier i min process? Jag funderar högt, möter andra åsikter och kommer vidare. Småningom landar jag.

Tack och förlåt.

 

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till I mina tankar.

  1. Jenny Jakobsson skriver:

    I alla fall jag, som både fd dagisbarn och som haft mitt eget barn på dagis innan det fyllde två tar inte illa upp utan blir bara glad när vänner delar intressanta artiklar. Kanske det beror på att jag känner mig så trygg i att varken jag eller min flicka tagit någon skada? Eller så kanske det beror på att jag tror att jag/hon hade haft det minst lika bra med en förälder. 🙂

  2. Biggen skriver:

    Ja jag tycker att det är viktigt att lyfta olika saker. Så fortsätt med det! 🙂 Intressant oxå att se hur andra tänker. Som jag skrev på facebook så tycker jag att huvudsaken i frågan är ömsesidig respekt från båda håll, oavsett om man vill att barnen ska vara hemma eller om man väljer att föra sina barn till dagis. Min personliga åsikt är jag ganska tydlig med och det är att småbarn är tryggast i hemmet med en förälder. Sedan kan jag reagera på just artikeln du hänvisade till på facebook, att liksom flasha ut att det är jättefarligt typ att ha barn på dagis under en viss ålder, jag tror inte riktigt på det. Sen finns det tusen andra aspekter på det men jag hinner inte mer nu för jag måste jobba. 🙂

    Kram till dej!

    • kvintettfamilj skriver:

      Kram på dig också! Jo, så länge vi orkar försöka förstå varandra så kan diskussionen gärna fortsätta, tänker jag. Respekt är nyckelordet, absolut. Fin helg till er! Hälsa er förstfödda att jag grunnar på mina två sista frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s