När jag och han haj fajvar.

Vi sitter nästan längst framme i ett bönehus som rymmer hundratals personer. Att vi sitter just där har sina orsaker. Nåja. Vår sammankomst (sång, bön, predikan, bön, sång) brukar ta ungefär en timme. Barnen sitter med oss. De har inget specifikt barnprogram under den tiden. Söndagsskolan är på förmiddagarna, och vi är vana att det är lite rörigt under sammankomsterna.

Oftast går det helt okej. Ibland till och med riktigt, riktigt bra. Men inte idag. Idag var det så pass knissigt, sparkigt, bökigt och pratigt att jag och Ove gjorde high five efteråt på väg ut för att vi hade fixat den längsta och kanske mest utmanande (nå, knappast men ni vet) timmen i våra liv.

Och skulle vi inte ha haft den mysigaste middagen och kvällsstunden på evigheter så skulle jag ha ifrågasatt om söndag verkligen är vilodag. (Vi bakade förresten pizza. Barnen gjorde sina egna. Min var godast. Olivolja ringlas och flingsalt strös under OCH över pizzabottnen innan hemgjord tomatsås, små bitar bacon, rejält med mozzarella, parmesan och ost strös över.)

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s