Så mycket att smälta.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Den här dagen har varit så rik på intryck som jag ännu inte hunnit smälta.

Jag har till exempel lyssnat på Cajsa Tengblad. Att lära känna sig själv, säger Cajsa, är ett tillsammansprojekt. Det är något som görs i mötet med andra. Och kanske, tänker jag, var det därför som jag reagerade så hårt på bristen på nära vänner i Kenya. Nära relationer utvecklas inte nödvändigtvis över en natt. Kanske har jag ett alldeles speciellt stort behov av att upptäcka mig själv, och ta reda på vem jag är. Kanske det (också) är därför vi mår så gott av att dela livet med andra. För att det där umgänget, de där mötena också ger oss små möten med oss själva.

Ikväll lyssnade jag till en föreläsning om media och hur vi påverkas av skärmtid. Visste ni att vi reagerar på hormonnivå? Visste ni att vi blir stressade (utsöndring av kortisol), mindre benägna för sociala relationer och närhet (minskning av oxytocin och ett annat hormon som jag glömt, jag tar det här bara ur minnet) och att det utsöndras dopamin (belöningshormon) när vi sitter framför datorn? Jag fick plötsligt ny inspiration och ork att bromsa medieanvändningen här hemma. Vad skulle hände i våra liv, i våra familjer och i våra församlingar och kyrkor om vi skulle slopa internet för en tid och ägna oss mer åt vår Gudsrelation och varandra? Vilka visioner skulle vi få? Vilka tankar skulle klarna? Vilka beslut skulle vi kunna göra?

Sen cyklade jag trött och lycklig hem genom ett mörkt och höstigt Jakobstad. För en liten stund var jag okej med tillvaron och bara njöt av färden genom den stad som blivit min. Jag parkerade cykeln och såg upp mot huset. En lykta brann här ute (tack Anna och Magnus!). Inne i huset lyste tända ljus, och i soffan såg jag alla de mina. Han, min man, och de tre våra.

En sådan lördag blev det. En vacker och intrycksfylld en.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Så mycket att smälta.

  1. Anna skriver:

    Varsågod 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s