Här är vi nu.

Vi har varit hemma i Finland i nästan 2 månader nu. Ungefär 4 månader återstår innan vi åker iväg till Kenya igen. På väldigt många sätt har vi kopplat bort livet i Afrika, och rotat oss i Finland. Å andra sidan går det ju inte att koppla bort helt och hållet. Parallellt med vår vardag här och nu förbereder jag oss ändå på ett liv långt borta. Långt borta och länge. Jag bunkrar upp med billiga t-skjortor, shorts och barnfilmer på loppis. Jag minns hur jag saknade böcker sist vi var i Kenya, och lär mig nu låna e-böcker från biblioteket via läsplattan. Jag köper sängkläder när jag hittar förmånliga sådana. Vi hann nästan nöta slut på de vi hade med senast. Jag söker nya recept, och lägger de mest lyckade på minnet. Jag tänker på vilka kryddor och ingredienser jag vill ha med från Finland för att kunna kocka som jag vill.

Samtidigt så lever vi väldigt mycket här och nu. Oliver går i dagis och har lärt sig hälsa hyvää huomenta och säga kiitos tästä päivästä! Huomenna nähdään!”. Han vet vad siivotaan betyder, och vad mustikka är. Han sjunger finskspråkiga sånger här hemma.

Alfons lever livet. Han sover över hos sin bästa kompis, och bästa kompisen sover över här. Väldigt ofta håller han på med sin cykel. Vi talar timtal, varje dag. Han cyklar, tricksar, övar, hoppar. Han har väldigt roligt. Han ska också börja spela innebandy och elgitarr. Han är all in just nu.

Och så Vincent. Lilla, rara Vincent. Vincent är en livsnjutare av rang och hänger med på det mesta. Det där glittret i ögonen, de där uttrycken, den där personligheten. Han pratar jämt. Jämt! Idag fick han en för tidig födelsedagspresent av mommo. En sparkcykel! Jubel och seger för en livsbejakande snart 3-åring. I övrigt är han väldigt förtjust i pussel just nu. Och i att teckna. ”Vad ritar du?”, frågar jag. ”Simhallen”, svarar han. Han är också lite rädd för lejon.

Ove bygger och ordnar här hemma på kvällarna. Utsidan är färdig så när som på terrassen som ska påbörjas inkommande vecka. Han har också gjort i ordning toaletten som knappt hade spackel på väggarna när vi åkte iväg till Kenya, samt snart målat färdigt det sista sovrummet. Det rummet tas säkert i användning inom en vecka. Då är det bara att spika listar och bygga bastun. Och fixa en inredning till hjälpköket plus lite annat småplock. Han spelar också ishockey flera gånger i veckan och njuter enormt av det. Vårt gemensamma projekt den här hösten är en lärjungaskola som vi anmält oss till. Det blir bra.

Och så jag då. Jag håller igång vardagsruljansen här hemma med allt vad det innebär och njuter av mina sista månader med hemvårdsstöd. Jag inreder rummen vartefter de blir klara och målar kanske någon hängare, krok eller ram som ska upp. Jag rör på mig, umgås så mycket jag kan med mänskor runtom mig och ägnar timtal åt att rita och måla.

Så ser vårt liv ut just nu. Helt annorlunda än vårt liv i Kenya. Och på något sätt kan jag väl bäva lite för att åka iväg så länge till det där livet som är annorlunda. Samtidigt så vill jag. Jag vill göra det vi gör där, jag vill ha den erfarenheten i bakfickan och leva det livet. Också. Men det kommer att skrälla rejält när vi dimper ner i Nairobi i januari och lämnar innebandy, elgitarrer, ett nybyggt hus och framför allt alla mänskor bakom oss. Jag kommer att sakna mänskor så att det gör ont i magen. Jag kommer att fulgråta av saknad.

Men jag kommer också att få lära mig mer av mitt nyaste språk och se mer av världen än jag trodde fanns.

Så är det, det livet. Så mycket både och.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Här är vi nu.

  1. Grain of Sand skriver:

    Det låter som en bra tillvaro, just nu. Vi är igång med vårt nya liv här i Abu Dhabi och det är mycket nytt, spännande och ovant. Men vi kommer in i det och gör det i vår takt.

    Ha fyra fina månader i Finland innan ni reser ut igen.

    Sonja

    • kvintettfamilj skriver:

      Hej Sonja! Vad roligt att ni kommit fram! Skriv gärna några rader nu och då på facebook, det är spännande att följa ert liv där. Klokt att ni låter omställningen ta den tid den behöver. Jo, vi har det ganska bra. Men det är också en omställning att vara hemma igen. Alla förändringar behöver sin tid. Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s