Feminism

Nu som då griper den mig, den här frågan om huruvida man bör vara feminist eller inte. Jag kommer inte tillrätta, det skaver och jag får inte ihop det.

Jag läste just vad Peppe skrev här. Peppe kallar Finland för feministiskt efterblivet och länkar i sin text till en artikel skriven Philip Teir. Då slog det mig plötsligt: kan det vara så att min dualism har att göra med att jag håller med om vissa sakfrågor som klassas som feministiska, men att det finns värderingar inom feministiska kretsar som jag inte stiger bakom. Kan det vara så enkelt? Jag tycker ju, förstås, att det inte är klokt att kvinnor har 17 % lägre lön än männen har. Utan andra orsaker än att män är män och kvinnor är kvinnor. Däremot upplever jag (jag hänvisar inte till statistik eller säger att det här påståendet är vetenskapligt) att feminismen ibland kan bli likriktad och snäv (till exempel att alla familjer bör dela på föräldraledigheten utan att ta hänsyn till familjens situation). Sådana värderingar delar jag inte. Inte helt och hållet, inte princip före individer och familjer. Eller också upplever jag bara feminismen så, när jag tolkar det hela med de glasögon som formats av min värderingsgrund och bakgrund.

För att försöka hålla tag i den röda tråden – kan det vara så enkelt? Kan det vara därför jag ibland känner systerskap och ibland avgrundsdjupt avstånd? För att vi kanske vill samma saker men kommer från så olika håll och har så olika drivkrafter? Är det just drivkrafterna som känns så främmande? Kan det vara så? Kan det vara därför som jag inte vill kalla mig för feminist trots att det finns frågor där jag håller med?

Bild 09.06.2014 kl. 21.10

Jag får fundera vidare.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Feminism

  1. Hej Eva!

    Går helt i samma tankebanor som dig. Visst, jag står bakom den feminism som förespråkar likabehandling av kvinnor och män, lika lön etc. Jag kunde kalla mig feminist, vilket jag ibland gör. Jag velar. Så opolitiskt korrekt, eller hur? Men känner att ideologin till viss grad inom radikalfeminismen samt likhetsfeminismen gör att feminismen känns så avlägset min egen värderingsgrund. Som du skrev, den känns snäv.

    Trevligt veckoslut.

    /Jenny

  2. daa, min amningshjärna. Eller vilken lycka att jag har den att skylla på
    *politiskt inkorrekt sku det stå! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s