För säkerhets skull

IMGP7739

Jag fick en sån här av Heidi idag (hon Heidi som besökte Dahlbackas). Det visade sig nämligen att Oliver hade ätit nötter idag. Jordnötter. Som han torde vara allergisk mot (han har en gång fått en reaktion efter att ha ätit ganska stor mängd saltade jordnötter). Vi försöker vara försiktiga och alltid kolla om det han ska äta innehåller nötter, samt meddela vänner och bekanta att vi misstänker att han är allergisk. Han vet själv att han borde vara försiktig, och allra oftast har det fungerat hur bra som helst. Idag hade han dock inte kunnat motstå de salta nötter han hittat hos Dahlbackas. Hur som helst. Enligt egen utsago hade han bara ätit en nöt (fast han hade velat ta två, berättade han). Och som tur var fick han ingen reaktion. När Heidi (som jobbar inom sjukvården) hörde om incidenten erbjöd hon mig en EpiPen. De flytande antihistaminer och kortisontabletterna jag har med från Finland kan vara svåra att få i en mänska som fått en allergisk reaktion.

”Är du en mamma som kan sticka ditt barn?”, frågade Heidi.

Jag tänker efter en stund, och kom att tänka på den 1,5 cm långa tagg vi drog ur Alfons fot med Oves leatherman, jacket i Olivers panna som jag limmade och såret jag putsade på en bekant som hade fått ett hundbett.

”Jo”, säger jag utan det minsta tvivel. Jag skulle inte ha några som helst svårigheter att slå in den här pennan i lårmuskeln på vem som helst om det skulle krävas för att rädda ett liv. Inte ens mitt eget barn. Kanske speciellt inte mitt eget barn.

Oliver är ganska rädd för sprutor och sjukvård som gör ont. Nu har jag gett honom en (inte speciellt pedagogisk) varning. Nej, inte pedagogisk. Men kanske livräddande.

Ska vi tro att han är avskräckt?

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s