Det är fredagkväll. Allt är väl. Vi är friska, och vi har haft en fin dag. Barnen ligger i sina sängar, och Ove ligger med Vincent i hans säng (för att förhindra ett evinnerligt springande). Barnen pratar lite, och sjunger. Sen tycker Ove att det börjar räcka och säger:

– Nå, nu räcker det med sjungandet.

– Alltså pappa bara så du vet så handlar det ju om att prisa Gud, hör jag Alfons säga.

Jag tänker efter, och hittar flera guldkorn från idag. Till exempel när Oliver kom in och för att se om maten var klar.

– Är de giftiga? frågar Oliver när han rör sig lite okoordinerat i vårt 4 m2 stora kök. Han menar hönsköttet som jag nyss tillrett.

– Japp, säger jag. Alldeles giftiga av grönt gift så att man själv blir alldeles grön om man äter det.

Han ler förnöjt och smakar på det jag sade. Åh, grönt gift! Och en mamma som hakade på berättelsen och orkade. Så tumlar han vidare, till ett annat rum, en annan berättelse, en annan lek.

Och Vincent som nästan alltid vaknar på fel sida av livet på eftermiddagarna. Som behöver en halvtimmes gråt innan livet vänts på rätt köl igen.

– Mamma, slickepinne! hulkar han. Och jag ska nästan till att svara nej när Ove ger efter.

– Låt honom få en slickepinne, säger Ove, och belönas med ett humör som svängs direkt. Det går från moll till dur, från regn till solsken på bara den tid det tar för honom att registrera att hans önskan blir uppfylld. Det är ju fredag och godisdag. Idag gick det att lösa eftermiddagskrisen ganska enkelt. En slickepinne, och allt var rätt igen.

Jag älskar dem. Jag älskar deras resonemang. Jag älskar att se dem leka och ha det bra. Jag älskar att se glimten i deras ögon, höra på deras berättelser, försöka klura ut svaren på deras frågor. Ibland orkar jag till och med tycka om deras bus, i alla fall lite. Att följa med dem, att höra på dem och att se att de har det bra – det är ju föräldraskapets absoluta höjdpunkt.

De små. Våra små. Jag är så glad över vårt familjeliv här i Kenya. Så mycket har plockats bort, så många distraktioner, så många tidsramar. Här finns bara vardag och tid för varandra. Vi håller på att landa i den tillvaron nu, tycker jag. Vi håller på att lära oss att leva riktigt nära inpå varandra, på ett bra sätt. Allt mera sällan vill jag trycka på panik-knappen som skulle ge mig någon timmes ensamtid med enbart vuxna. Jag trivs så här, det känns bra. Jag får finnas till hands. Jag får räcka till.

Det är förresten mycket annat också som fallit på plats, många önskningar som gått i uppfyllelse. Jag som drömt om att bo i ett stenhus med vita, rappade väggar, och som önskat att jag fått dela studielivet med Ove ser plötsligt hur önskningar uppfylls. På ett helt annat sätt än jag hade tänkt mig, förstås. Men ändå.

Jag är rikt välsignad. Vi är rikt välsignade. Och just nu är allt väl.

 

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till

  1. solveig09 skriver:

    Så roligt att höra hur du trivs med ”nära familjeliv”! När i for ut till Främre Asien första gången varnades vi för att äktenskapet kan prövas genom att mannen är så mycket hemma (åtminstone i början då det är språkstudier som är på tapeten). Det sades att det var liksom ”onormalt”. Mannen ska ju vara i arbete och förtjäna levebrödet och kvinnan hemma id spisen!! Så det så! Jaga tror inte riktigt på det där. Om parförhållandet är gott så lider det ju naturligtvis inte av ”närhet i övermått” 😉 Och så har du ju panikknappen, som visst behövs ibland, utan skuldkänslor.
    Roligt att följa med er!
    tycker en jeppisbo som nu bor i Kajana

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s