På vår egen plats

Nu är vi här. Hemma i Maralal. Innanför det omtalade staketet, det som jag inte har några som helst planer på att gå utanför på en rätt lång tid. Nu vill jag bara vara här.

Det gick bra att köra. Inga problem. En stor flock apor sprang över vägen. Och så såg vi hur många zebror som helst. För första gången testade vi fyrhjulsdriften. Trots att det inte regnade speciellt mycket hann vägen bli lite hal.

Men alltså fatta att vi är hemma. Jag har förresten inte använt det ordet förr om platser här i Kenya. Hemma är ju förstås hemma i Finland, i Bonäs. Men vad ska vi kalla Maralal då? Jag bestämde mig för att utvidga begreppet och inkludera den plats där vi ändå ska bo 2 1/2 år. I Kenya är det här vårt hem.

Ni borde förresten ha sett oss boa in oss här idag. Burit, packat upp, sopat, torkat, sorterat, slängt. Nu ligger vi ganska bra till känner jag.

Och när jag iakttar mig själv en sådan här dag så kan jag inte låta bli att småle. Jag är så jag. ”Badrummet” (d.v.s. den väldigt trånga duschplatsen) är smutsigt och dammigt. Hela lägenheten är förresten ganska dammig. Golvet är jättesmutsigt. Bryr jag mig? Jo, på något plan (vi har faktiskt sopat och torkat av lite ytor). Fast det är inte städning jag ägnar mig åt först och främst i såna här lägen. Efter bärandet och uppackandet väljer jag istället att göra det lite fint åt oss. Jag hänger upp ett vackert tyg som vardagsrumsgardin. Täcker soffkuddarna med en fin filt. Möblerar om i vårt sovrum och gör något slags matsalsbord av två små udda träbord. Hänger upp en plansch. Plockar upp fotot av familjen. Fyller en knallgul plastskål med passionsfrukter, lägger upp några paprikor, lite purjolök och en knippe broccoli vackert i skål och på fat. Tänder två ljus. Bor in mig.

Jag mår faktiskt bättre om jag får vila ögonen på tilltalande stilleben. Det är hemma för mig. Då kan jag gå omkring och samla krafter till att skura badrummet. En annan dag. Som till exempel nästa vecka. Kanske.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till På vår egen plats

  1. Emma skriver:

    Härlig inställning du har Eva! Det är så lätt att man panikstädar av bara farten. Välkomna hem 😉

    • kvintettfamilj skriver:

      Tack! Det känns så skönt nu. Nog städade vi litegrann, men innan vi alls hade städat allting drog jag igång hemtrevnandet (det är knappast ett ord, men det borde vara det). Sån är jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s