Kisumu

Vi är här. Framme i Kisumu. Vi kom fram innan mörkret och jag gjorde i ordning en snabb middag: kokade ugali och värmde en köttsås från lunchen, skar upp ett par tomater, Alfons hjälpte till med att duka bordet. Nu ligger alla barnen i sina sängar. Eventuellt har någon hunnit somna redan. Jag hör musik dunka på någonstans utanför och syrsorna spela. Det låter som Kenya.

Kisumu är inte speciellt långt borta. Ungefär 1 1/2 timmes bilfärd från Atemo, eller ca 80-85 km. Jag tänker på vår resa idag, och blir så glad. För när jag går igenom den steg för steg så fylls jag av tacksamhet och stolthet – vi kommer att fixa det här.

Det handlade inte bara om att vi körde själv och hittade fram, även om det är en bedrift i sig. Det handlar mera om hur vi gjorde saker och ting. Vi stannade till exempel i Chabera för att köpa lite frukter. Det är inte speciellt svårt, man kör helt enkelt in till sidan av vägen så kommer försäljare fram till bilen. Massor av försäljare. Det kan vara lite kaotiskt. Man ska veta vad man vill. Vi har inte gjort något sådant på egen hand tidigare, men idag gjorde vi det. Ove stannade, köpte ananas och en avokado genom sitt fönster, och jag en knippe minibananer genom mitt. Sen körde vi vidare, och kom småningom till en annan liten by utefter vägen. Jag såg en kvinna som sålde tomater och vevade ner fönstret, betalade för en påse och så fortsatte vi.

Strax när man är på väg in mot Kisumu finns ett stort varuhus, Nakumatt. Det är där vi storhandlar mat. Vi skulle bara ha några småsaker, så Ove och pojkarna väntade i bilen. Jag gick in, tog en sväng via bokhörnan och frågade en man om de har böcker på swahili. Barnböcker. Och jag frågade det på swahili. Utan att behöva tänka så mycket eller försöka så hårt. Orden fanns där, jag kunde.

Så kom vi fram till lägenheten och åt en måltid bestående av ugali. Ugali utgör kenyanernas basmat rätt långt. Och nu har vi lärt oss att både tillreda och äta den vi med. Barnen älskar ugali. Jag tycker också att det är ganska gott. Ove tycker att det är helt okej med en god sås.

Vi håller på att komma tillrätta. Vi håller på att lära oss. Erfarenheterna idag visar att vi är på rätt väg, och därför är jag både stolt och glad.

 IMGP6815

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Kisumu

  1. Marianne Asplund skriver:

    Men hej … ligga sådär på marken … mitt i ormlandet 😦

  2. Kerstin skriver:

    Heja! Heja! Visst klarar ni det! Herren är ju med! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s