Snart halvvägs

Det börjar bli ganska sent och det skulle inte alls vara dumt att släcka lampan och stänga av datorn. Men å andra sidan blir livet lätt lite tråkigt om vi jämt skulle göra det förutsägbara och kloka.

(Nu svänger Ove sig om och tittar på mig. Jag kanske inte kan ligga i sängen och hacka på tangentbordet när han ska sova? Ska avsluta).

Ni får en förkortad version:

– Imorgon har vi kommit halvvägs i våra studier. Hjälp! Vi som nyss börjat! Å andra sidan fick vi som hemläxa idag att fylla i två korsord och hitta på tio meningar som innehöll så många ord som möjligt. Med fokus på adjektiv. Och jag inser att vi ändå lärt oss en hel del.

– Jag och Sara Simone kände oss äventyrliga och for själva för att hämta kläderna som sömmerskan sytt åt oss. Hahha. Little did we know (eller rättare sagt jag. Simone hade nog på känn att vägen inte var så enkel som jag trodde). Att det kan vara så svårt att hitta över ett berg. Miljoner små stigar, alla hus som ser likadana ut. Å andra sidan blev det rätt äventyrligt, och jag pratade swahili i nästan två timmar. Dessutom fick vi (nästan alla) våra kläder. Fast min kjol passade bättre om jag vred den ett kvarts varv medsols. Och den kanske slutar som ett par haremsbyxor. Men jag tyckte om tyget och skärningen! Fint, fint!

– Jag och Ove kanske inte är alldeles jättetrötta längre. Vi har orkat vara uppe lite senare två kvällar i rad, och planerar ett veckoslut i Kisumu. Tyder på mer energi.

– Vincent har varit arg idag. Arg och irriterad. Det är ganska gulligt det med.

– Jag fick en burk hemgjord apelsinmarmelad av Kerstin idag. Älskar hemlagade produkter. Känns gediget och fint.

– Igår bjöd jag in grannens barn (utanför missionsstationen) att komma och leka hit idag. Klockan 17 kom de, en flicka och en pojke. Våra pojkar var kanske inte riktigt på hugget, men det kändes fint iaf. Dels att de får afrikanska vänner, dels att de får umgås med jämnåriga. Det gick bra och vi hoppas att de kommer flera gånger.

– Det händer sig att jag hoppar till ganska rejält ibland. Då har jag hört något prassla i någon buske som jag gått förbi. Det tar några sekunder innan hjärnan registrerat att prasslandet kom av en ödla, inte en orm.

– Jag hade kastat våra smutsiga underkläder i en hink i tvättstugan, fyllt hinken med vatten och hällt på lite tvättpulver och lämnat den där under tiden vi gick till sömmerskan. Tanken var att jag skulle tvätta dem senare. Men när vi kom hem hängde samtliga underkläder, rena och fina, på tvättlinan. Okej. Tja, vad säger man? Tack? I vanliga fall tvättar vi våra underkläder själva.

Att sånt idag.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s