Spridda kvällstankar

Vi lär oss mycket här i Kenya.

– Här är det en komplimang att bli kallad fet. När någon påpekar att du har gått upp i vikt så är det bara positivt. Livet behandlar dig väl, och du får tillräckligt med mat. Tydligen.

– Jag frågade Omanga och vår kock (!) Josef vad en ananas ska kosta på marknaden. Det visade sig att jag betalat åtminstone dubbelt för mycket. Imorgon ska jag gå till kvinnan som sålde den och berätta hur vi ska ha det i framtiden. Om hon vill sälja till mig, så behöver priserna justeras från wazungu-priser (priser för vita) till normala. Vi har diskuterat de olika priserna med Omanga idag. Trots att vi inte tycker om ett sådant system så var han ännu mer kritisk än vad vi är. Hur kan det vara så att priserna varierar beroende på vilken hudfärg du har? I väst skulle vi kalla det för rasism. Jag vet inte riktigt vad vi ska kalla det för här. Det finns nämligen en märklig form av rättvisa i det hela också. Jag försvarar det inte, jag känner mig lurad och lite bortgjord, men på något plan förstår jag också.

– Ordet ”kuwa” (att vara på swahili) har för många betydelser och kan användas i för många sammanhang. Det är inte säkert att jag någonsin kommer att lära mig använda det ordet i alla dess former korrekt.

– Jag önskar att vi hade bättre uppkoppling så att jag kunde ladda upp bilder till er. Luo-land är vackert.

– Ninapenda Kenya lakini sipendi kila kitu katika Kenya. Jag tycker om Kenya men jag tycker inte om allt i Kenya. Jag tycker till exempel väldigt lite om att Wallins hittat en 2 meter lång svart mamba utanför deras hus. Inte här där vi bor, utan i Rukongo. Men ändå. Det är för nära och den ormen är för farlig. Sipendi. Jag tycker inte om. Alls.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Spridda kvällstankar

  1. asd skriver:

    Om du tar din lön och omvandlar den till en medellön i den stad ni nu bor, är den inte då minst dubbel? Wazungupriser (eller obronipriser, där jag brukar vara) är något jag accepterar fullt ut. När min man förhandlar priser gömmer han först bort mig, och det ser jag inte som något konstigt. Rasism är att världen ser ut som den gör idag och att vi i väst alldeles för länge satt oss själva på en tron och gjort andra till tjänare. Och i efterdyningarna av det systemet betalar jag gärna wazungupris. Vi vita är så himla priviligerade precis hela tiden, DET är rasism. Och att höra andra skryta med hur de lyckats pruta ner priset på en vara på en euro till 50 cent skär i hjärtat på mig.

    • kvintettfamilj skriver:

      Vi är alla gånger mycket rikare än de allra flesta här. Den här diskussionen handlar inte om att vi inte skulle ha råd med det. Det handlar om en princip. Och vi hade just den här diskussionen med vår kenyanska lärare som tyckte att det var förfärligt orättvist att ha olika priser för olika hudfärg. Jag tog också upp den historiska aspekten, men han höll inte med. Jag står väl någonstans mitt emellan. Jag tror att det som gör mig lite illa berörd är att jag när jag har andra priser än kenyaner exkluderas ännu mera. Jag är social och trivs i grupper. Här tillhör jag inte speciellt många sådana, och det här gör kanske att jag känner mig ännu mera ensam. Jag kommer säkert i framtiden också att försöka få ner priserna, men också räkna med att jag oberoende betalar mer än kenyanerna gör.

  2. Marianne Asplund skriver:

    Hmm ….

  3. Maggi Åhman skriver:

    Hälsa Oliver från klubben! Ett barn fundera idag när vi åt: Jag undrar hur Oliver har det i Afrika, om han har några kompisar
    Skicka mail om ni hinner.
    Kram från oss alla !

    • kvintettfamilj skriver:

      Hej Maggi! Tack för hälsningarna. Oliver blev så glad, han riktigt lyste upp. Vi ska snart skriva ett mail åt er. Tyvärr har vi dålig internetuppkoppling här på Atemo så det är svårt att skicka foton. Men det kan vi göra om några veckor när vi befinner oss på ett annat ställe! Hälsa alla i klubben och på öppen dagklubb!

  4. Anna skriver:

    Det finns en aspekt av prutandet som egentligen inte har något med pengar att göra, och det är relationsaspekten. Säljaren och köparen bygger genom sina förhandlingar samtidigt en relation. Om köparen direkt betalar vad säljaren begärt uteblir relationen och säljaren blir besviken. Nå, det där är kanske lite väl romantiserat, men lite ditåt. Och inte gäller det ju alla säljare heller.

    Själv har jag ofta svårt med skin tax, eller mzungu-pris, men det beror på i vilken utsträckning det är fråga om också. Om en fattig tant säljer en höna åt mig betalar jag gärna lite mer, men om restaurangägaren, som faktiskt tjänar en del, utnyttjar min hudfärg och tar mer betalt för min mat än för afrikaners mat blir jag sur. Men jag fortsätter äta på hennes restaurang, för att jag har en relation till henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s