En dag i luo-land

Vi befinner oss långt från samburuerna och Maralals halvöken. Livet där är kargt och marken är torr. Här ser det helt annorlunda ut. Det är bördigt och grönt. Gräsmattan på missionsstationen är frodig, det odlas kål på området och massor av annat utanför. På väg hit körde vi igenom teodlingar. Vi befinner oss i luo-land och mänskorna pratar luo. Jag kommer inte speciellt långt med min knappa samburu.

Hur lever man i luo-land då? Vi vet inte riktigt. Inte ännu. Idag har vi vilat och tagit det lugnt. Packat upp det där sista, lärt oss att använda gasspisen istället för den som går på el (fick så många stötar av den, och det gjorde ont! Obehagligt och farligt), fixat ett klassrum åt Alfons här inne i ett sovrum som inte används och sett till att pojkarna dricker tillräckligt. För här är det varmt. Mycket, mycket varmare än i Maralal som ju befinner sig 400 meter högre upp från havsytan än Atemo.

Alfons har hittat gecko-ödleägg som han förvarar i en burk på fönsterbrädan i förhoppning om att de snart ska kläckas. Oliver leker och äter (han behöver massor, massor, massor med mat just nu) och Vincent går omkring och är förskräckligt söt och charmig. Ove och jag har nog inte landat riktigt ännu. Det är så många tvära kast och så mycket nytt. Jag är glad för att vi ska vara här nu 5 veckor i ett kör. Just nu vill jag bara att vi ska få vara på området och inte behöva köra iväg och för att uträtta något ärende. Fast vi kanske ändrar oss efter någon vecka när vi vant oss vid våra nya omgivningar. Just nu installerar vi oss i det stora hus som vi har tillgång till, med österbottniska (och en rikssvensk) granne och vackra omgivningar.

Ikväll hängde jag på det gäng som for iväg på kvällspromenad. 50 minuter rask promenad på hög höjd. Jag var helt slut. Svetten lackade och det kändes i hela kroppen. Så tungt! Så fruktansvärt tung en promenad kan vara! Men så skönt med en genomkörare efter gårdagens långa körning.

Det var vår första dag i luo-landet.

Det blir nog bra här också.

 

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s