På tal om lidande

Ni har kloka inlägg och synpunkter. Ingen av oss har väl alla svar. Lidandet är ju en stor fråga, kanske en grundläggande fråga, i kristen tro. Vi slipper liksom inte undan. Sår, sjukdom, sorg, död. Det drabbar oss alla förr eller senare. Och trots att vi som kristna bär på ett så stor och oövervinnligt hopp så är vi också små mänskor. Stoft. Stoft som sörjer och får sår.

Hanna kommenterade förra inlägget så här:

Nyligen har vi hos oss funderat på lidandet frågor i och med “Växa i lärjungaskap” (Reuven & Yanit Ross) och där fundera vi bl.a. över 1 Petr 1:6-7, Mal 3:2-3 och Upp 20:4. Vilka är välsignelserna/frukterna av lidande/förföljelse? Hoppas jag får dela några tankar jag fick från det? Lidandet kan föra oss närmare Gud, det kan ge djupare närhet till vår kärleksfulla och barmhärtiga Pappa. Lidandet kan föra till en oändligt stor frid. Lidandet kan förädla tron så att bara det äkta blir kvar, tron blir mera sann. Hjärtat renas och vi får nytt liv. Men det är ju så smärtsamt, oerhört smärtsamt, att när man är där mitt i finns det inte mycket annat ett förtvivlat hjärta som inte förmår säga annat än Jesus.

Allt det där säger mitt inre amen till.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s