Kära dagbok.

Jag och Alfons har invigt skolsalen och haft vår första skoldag. Jag gjorde först lite hemtrevligt (det finns inget som heter skoltrevligt, va?) och sopade golven. Sedan möblerade vi med ett bord och två stolar som vi lånade från Dahlbackas. Alfons klassfoto har jag tejpat upp på väggen. Det kommer att växa fram något storartat, det känner jag på mig. Dels ska själva klassrummet få bli en färggrann och trevlig historia. Dels känns det som ett oerhört privilegium att få undervisa min egen son. Nu kan jag göra allt det där jag alltid drömt om att få göra med honom.

Sen damp jag ner i den afrikanska verkligheten. Om Maralal nu inte är en plats ”bortom all ära och redbarhet” så är det i alla fall den sista utposten just före. Det må finnas en hel del, men inte allt. Därför har jag ägnat större delen av eftermiddagen och kvällen till att göra mysli, baka bröd och laga mat. Det måste ha sett ganska roligt ut när jag sprang med kastruller, stekpannor, skalade potatisar, fryst kyckling och bröd på jäsning mellan vårt och Dahlbackas. Ove hade nämligen inte fått tag på allt som behövdes för att få igång vår gasspis och ugn så jag lånade grannarnas. Men nu är vår egen fixad! Och tanken är att jag ska göra yoghurt ännu ikväll. Jo, sånt gör man själv om man vill ha.

Jag upptäckte förresten något roligt på väg hit till Maralal. Plötsligt dök ord på samburu upp i huvudet. Ord som jag lärde mig förra gången, men som jag har glömt i Finland – och nu kommer jag plötsligt ihåg igen. Och precis som förra gången så över jag glatt min sambruk med Dahlbackas hemhjälp, ng’oto Dennis. Och precis som förra gången orkar hon glatt upprepa ord och fraser hur många gånger som helst. Hon är en fantastisk lärare.

Tack förresten till alla er som bett och ber för oss! Oliver och Vincent är helt friska! Ingen feber, ingen huvudvärk, ingen som spyr eller vägrar äta. Just nu mår vi alla gott och njuter av att vara här.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kära dagbok.

  1. Jenny skriver:

    Hej! Roligt att höra att ni kommit igång och har det bra. Jag läser Anna Tikums elfenbenshjärtat som bäst (har du läst den?) och tänker ofta på er! Hälsningar från ett kallt och äntligen vitt Österbotten!

    • kvintettfamilj skriver:

      Hejsan Jenny! Kallt och vitt låter inte helt fel. Här är det ungefär 40 grader varmt mitt på dagen. Det blir lätt lite varmt, men skönt med stenhus som håller ner tempen inomhus. Jo, jag har läst Annas bok. Ska bli intressant att se om våra barn har liknande erfarenheter sen när de blir vuxna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s