Annorlunda verklighet.

Någonstans finns intrycken från vår förra vistelse i Kenya kvar. Det är inte så chockerande annorlunda den här gången. Jag går omkring och njuter på Mennonite. Ni borde få komma hit. Det är ett lite paradis mitt i en bullrande storstad. Stor och lummig trädgård. Höga, stora och värdiga träd står rotade lite här och där. Gungor och band finns uppsatta mitt i trädgården, bara för barn (och barnsligt sinnade vuxna) att roa sig med. Det finns en lekpark, en tennisbana och en terrass med tak. Tiden går lite långsammare här. Vi befinner oss i en oas.

Barnen njuter och roar sig. ”Det här är livet”, sa Alfons när han satt i en stor trädgunga med en mugg rykande kenyanskt chai (te). Oliver springer fram och tillbaka och landar någon gång ibland i min famn. Oftast för att reda ut någon fnurra som uppstått i hans liv. Sen springer han vidare. Och Vincent. Det lilla livet. Han hinkar i sig flaskvis med vätska men äter nästan ingenting. Barfota tultar han omkring på området och utforskar än det ena, än det andra. Ett löv, en myra, en fågel. På något vis tycker jag att de passar in här alla tre.

Och vad gör vi vuxna då, undrar ni kanske? Ja, jag har varit på Mennonite hela dagen och umgåtts med barnen. Ove har tillbringat 6 timmar på någon uppsamlingsplats för flygfraktade varor och kämpat för att få ut vår 200-liters tunna, fylld med grejer. 6 timmar med 7,5 dl vatten och ett tuggummi. Svedd på skallen och i nacken av för mycket solljus. Men jodå, han fick med sig tunnan. Nu har vi den på vårt rum. Och resten av dagen har vi ägnat åt att prata om hans upplevelser och skrubba sand och smuts av trötta barn.

Dessutom försöker vi lära oss att dela täcke. Så gör man tydligen i Kenya om man sover i dubbelsäng. Ah, alla dess förändringar.

Annonser

Om kvintettfamilj

Gift trebarnsmor. Målmedveten, kristen projektmänniska. Bor i Kenya, jobbar som missionär och har numera lärt mig konversera på swahili. Tycker väldigt mycket om mänskomöten, mat, träning och konst. Är inte speciellt morgonpigg. Vill väldigt gärna vara en tillräckligt bra mamma och fru. Älskar de mina. Mycket.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Annorlunda verklighet.

  1. Marianne Asplund skriver:

    Ser dem framför mig, de små. Alfons litet eftertänksam och njutande. Oliver med fart och fläng. Och så den lilla då :))

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s