Det har varit en riktigt intensiv vecka med välsignelse, julkaffe, julfest och hundra små vardagsärenden och saker att ordna.
Och så plötsligt fick jag ett andningshål; en förmiddag helt för mig själv här hemma. Jag har fört Alfons och Oliver till skola och dagis och tagit en morgonpromenad. Nu ligger jag i sängen igen. Här ska jag ligga ett par timmar till, kanske läsa lite i Peter Hoegs De kanske lämpade. Jag har läst den förr, men det var länge sedan. Av någon anledning är han en av mina favoritförfattare (fast boken Kvinnan och apan var en av de märkligaste jag läst, vad var poängen liksom? Men om vi bortser från just den av hans böcker så gillar jag flera av de andra).
Fröken Smillas känsla för snö var en av gymnasietidens stora läsupplevelser. Läs den. Den är underbar. Jag vill också minnas att jag läst Elefantskötarens barn och tyckte om den.
Kanske är det utsattheten som han skriver om som fascinerar mig så?
Eller också är det för att författaren är dansk.
Allt om familjeäventyret 